5.03.2016

VINTAGE FACT


Tror jag har tänkt att jag ska göra det här i mer än ett års tid och nu har det äntligen blivit gjort ! En ordentlig guide till hur man bär en vintagekostym, som förhoppningsvis täcker alla områden ! När man provar och köper vintagekostymer är det viktigt att vara medveten om att modet har ändrats mycket, och fortsätter att ändras, och att det är svårt att applicera dagens rådande trender på en gammal kostym. Det mesta går att fixa med hjälp av en skräddare, men vissa saker får ändå förbli annorlunda. Största skillnaderna på en kostym idag och en vintagekostym från valfritt årtionde förr är passformen på byxorna, bredden på slagen och tjockleken på tyget. Byxorna satt högre förut och oftast känns det ovant, men det ser mycket bättre ut. Byxorna var också vidare förr, men att smalna av kostymbyxor fixar en bra skräddare eller en annan hobby-sömmerska på nolltid. Oftast räcker det enkla ingreppet för att ge en vintagekostym en modern touch. Slagen kan man inte ändra på, och oftast är dem bredare än dagens slag, så det är bara att vänja sig. De supersmala slagen vi sett de senaste åren är ändå på väg bort, tack och lov. Tygerna var tjockare förr än vad dem är idag och det är en ren kvalitetsfråga. Dock kan en äldre kostym kännas av mer när man har den på sig och är man inte van vid det kan det upplevas lite obehagligt. Jag vill också tacka Ulf som ställde upp på dem här bilderna för flera år sedan, men dem fungerar ju än idag. Bra stil går ju aldrig ur tiden, ni vet. Och om ni undrar varför jag skrivit vissa saker på engelska så är det helt enkelt för att jag inte vet vad alla ord heter på svenska. Superarbetskada, det där, att bara kunna en massa klädbegrepp på engelska.






Det finns ju en massa "regler" kring vilken typ av kostym-modell man bör bära efter sin kropp, personligen tycker jag att man ska ställa sig framför en spegel och ser det bra ut så har man en bra kostym på sig. Vissa passar i bredare slag, andra i smalare. Vissa passar med två knappars knäppning, andra med tre. Vissa passar i dubbelknäppt jacka, andra i enkelknäppning. Vissa passar i en smal modell, andra i en vidare. Att prova är alltid det säkraste. Kanske passar man i många olika modeller, oftast beror det på kostymen. Är man intresserad av att ha en vintagekostym så är det extra viktigt att prova allt. Allra oftast är ju kostymen sydd eller ändrad efter den personen som ägt kostymen från början. Det är också viktigt att vara öppen för att ta kostymen till en skräddare och ändra den så man får en perfekt passform. Oftast handlar det om att lägga ner ärmarna, ta ut byxan i midjan eller smala av bredden på benet. Det enda som man inte ändra är axlarna, så där måste det sitta bra från start.






Det är främst tre modeller man pratar om när det gäller kostymer och det är den Engelska, den Italienska och den Amerikanska. Eftersom vi säljer svensktillverkade kostymer har vi främst den engelska modellen, som tydligen var mest populär i Sverige. Den engelska modellen känns mest igen för att den har två vents, alltså slitsar bak på jackan. De här slitsarna underlättade vid ridning och gjorde att jackan satt bra även i sadeln. Det ses fortfarande som det mest funktionella valet och ger ett ungt intryck. Modellen överlag är rätt vanlig och säker, och den gör även att man ser längre och smalare ut med sin avsmalnande midja. Dock måste en engelsk modell sitta extremt bra, man kommer inte undan med något ! Den italienska modellen, som även kallas den europeiska modellen, har oftast en tydlig triangelform i jackan med bredare axlar och en smal midja. Den är känd för att skapa en formad siluett men har ingen slits bak, vilket gör att man blir mindre rörlig i den. Den italienska modellen är inte så vanlig bland våra vintagekostymer, däremot har vi lite fler av den amerikanska modellen. Den är mindre formell än den engelska modellen med en lösare och bekvämare passform. Syns mest bland våra 1950s-talskostymer ! 






Det är i ärlighetens namn en halv vetenskap att få rätt på hur en kostym ska sitta. Och mycket beror också på ens personliga smak. Jag gillar när det sitter hyfsat skräddat: är ärmlängd, byxlängd och axlar rätt så ser allt genast perfekt ut. Våra vintagekostymer har oftast en skarp axel med stoppning, typiskt för den engelska modellen, vilket gör att axlarna måste sitta bra. Det får alltså inte hänga. Det här med slagen är också en svår nöt, men provar man lite olika så ser man genast vilken längd och bredd som passar ens kroppsbyggnad bäst. Men störst problematik har vi verkligen med kavajärmen ! Förr i tiden hade man kortare ärmar på kavajen för att kunna visa upp skjortärmen med manschettknappar och kanske ett armbandsur. Idag tror killarna att kavajärmen ska täcka halva handen och så fungerar det inte. Se därför till att prova kavajen tillsammans med en skjorta så ser man kan se ordentligt hur det ska se ut. Det fungerar inte att prova en kavaj med t-shirt, för då ser det givetvis för kort ut. Jag föredrar själv en ärm som är åt det kortare hållet för en för lång ärm ger gärna intrycket av att man grävt fram pappas för stora kostym från vinden. Kostymbyxor sitter, som jag nämnde, högre i midjan än dagens byxor, men det ger bara en ännu bättre, längre och mer skräddad look. Längden på benet är ju också en riktig smakfråga. Känner man att man vågar och kan ta ut svängarna fungerar ju allt ! Nu är börjar det till exempel synas många som har korta men ändå vida byxor - lite trettiotalsinspirerat - ihop med välskräddade kavajer. Känns som en riktig härlig kontrast mot alla smala byxor man sett de senaste åren ! Mycket av ens kostym passform hänger alltså på den egna stilen och smaken, och känner man sig vilse där kan man alltid följa dem råd som ges i hur en kostym bör sitta.






Då har vi tyg och mönster kvar. Om vi börjar med tyget så är majoriteten av våra kostymer en blandning mellan ull och terylen, en polyester. Det kanske inte låter så kul att vintagekostymerna är utblandade med plast, men det är sannerligen ett hantverk. Vi har kostymer som är sextio-sjuttio år gamla och som är i nyskick på grund av tåligheten i tyget. Det är slitstark, behåller formen och skrynklar inte sig. Sedan andas det inte lika bra som andra tyger, men det är trots allt en kostym vi pratar om, inte bekväma shorts och en sliten t-shirt. Det ska kännas när man har en sådant här plagg på sig. Ren ull är det näst vanliga vi har, och ull anses vara det optimala tyget för en kostym med en massa goda egenskaper. Sommartyger som bomull och linnetyg har jag inte så mycket till övers med och det verkade ingen annan i Sverige heller ha, för det är sällan vi får in kostymer i dem textilierna. De blir nämligen skrynkliga bara av att man tittar lite på dem och jag kan inte hantera det. Det finns inget som ger mig kalla kårar så mycket som en skrynklig och sladdrig kostym. Fungerar möjligtvis bara om man sitter ute på Österlen med en stråhatt och en uppknäppt vit skjorta, men ska man på formellt sommarbröllop bör man överväga att vara lite varm i några timmar bara för att se fin ut. Mönster och färg är givetvis också en smakfråga. Ska man investera i en bra, äldre kostym och dessutom ta den till skräddaren för att få den perfekt i passformen, då bör man välja något som man känner att man vill använda i många år framöver. Behöver nödvändigtvis inte vara en mörk, enfärgad kostym, det brukar vara bättre att välja något som fungerar till ens hudton, hårfärg och ögonfärg. Jag skulle rekommendera att man åtminstone har två typer av kostymer i sin garderob: en formell, mörkare och en ljusare, roligare - gärna i olika material och mönster.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar